Den osynliga sjuknärvaron
I dagens dynamiska arbetsmiljö står företag inför utmaningen att balansera produktivitet med medarbetares välbefinnande. Två centrala begrepp i detta sammanhang är sjukfrånvaro och sjuknärvaro.
Sjukfrånvaro känner alla till. Det är när en medarbetare är borta från arbetet på grund av sjukdom ofta framkallat av stress. Men det finns en annan, ofta dold, utmaning: sjuknärvaro. Det innebär att medarbetare närvarar vid arbetet trots att de är stressade och pressade, vilket har negativa konsekvenser för både individens hälsa och företagets produktivitet.
För att skapa hållbara arbetsplatser måste företag inte bara arbeta för att minska sjukfrånvaron utan också aktivt arbeta för att förhindra sjuknärvaro. Det kräver en företagskultur som främjar öppenhet och välmående, där medarbetare känner sig stöttade och motiverade så att de kan ta sig an sitt arbete med glädje och inspiration, istället för med måsten och frustration.
Men den största boven i dramat, enligt mig, är att medarbetarna inte inser att stress, press och oro faktiskt kommer inifrån dem själva och inte ifrån arbetsbördan. Det är deras tänkande som skapar stressen, inte jobbet! Alla bör naturligtvis ha alla förutsättningar och rimliga krav för att kunna utföra sitt jobb men för att få bukt på detta faktiskt väldigt vanliga problem, är att gå till källan av problemet.
Denna osynliga tidstjuv minskar inte bara produktivitet och effektivitet, den står ofta också i vägen för effektivt teamwork, förändringsbenägenhet samt arbetsglädje. Lösningen på detta gigantiska problem, i min åsikt, är att få hela personalen att inse varifrån stressen kommer. Stress och psykisk ohälsa är ett gigantiskt problem på de flesta arbetsplatser idag och tyvärr verkar det bara att öka.
Att ändra på arbetsuppgifter eller minska arbetsbördan ger inga hållbara resultat. Konsekvenserna om man inte agerar kan utöver vad jag pekat på, vara minskad närvaro med familjen, dåligt samvete och mindre livsglädje. Vi spenderar mycket tid på jobbet, varför inte se till att alla trivs och har ”Skitkul på jobbet”?
